Ibi

Abstract

This thesis work consists of three small booklets. In the first one I present my concerns and aims in the form of writing. In the second booklet I explain my photographic work more in detail, in-cluding visual references, sketches and installation views. The third booklet consists only of imag-es. It is the visual outcome of this thesis.

The issue I am dealing with is, ultimately, repetition; how repetitive images, and a repetitive use of images can come to form a closed system. To depict, or to image, is essentially to repeat, and that is precisely what photography does. Or at least appears to do. During the (almost) 200 years that the photograph has been among us this particular kind of image has reached such social im-portance that we easily take it as a referent, and model ourselves according to it. This contradiction lies at the core of my artistic work as well as of this thesis. In a playful way, with a good dose of irony, I strive to both underline and question how and when the relation between subject and rep-resentation change place.

In the purely written part I present three short examples that in different ways illustrate how the photographic image can become opaque. With the word opaque I refer to how, due to a mixing up of literary and visual as well as empirical referents the photograph becomes undecodeable. I will not so much present conclusions, as I do not think there are any clear conclusions to be made. Instead I present some possible ways of how this “deadlock” could be resolved; how photo-graphs themselves could be used to open up the knot they produce. In this way, I aim to make a bridge between the written and purely visual part of this thesis.

I believe that the most efficient tool for resolving this deadlock can be found in repetition itself. In other words, I do not think that the answer can be found in the search for an original image. The task, photographically, is to produce images that can infiltrate the system. For this reason I will lean towards the idea of a silent image: A discrete image, an image representing repetition, resisting noise. A clear photograph with the sole purpose of showing just how hollow images are.

Detta Masters arbete består av tre små böcker. I den första delen framför jag mina mål och funderingar i form av skriven text. I den andra boken förklarar jag mitt fotografiska arbete i mer detalj, med hjälp av visuella referenser, sketchar och installations bilder. Den tredje boken är det visuella resultatet av detta magisters arbete och består endast av bilder.

Ämnet för mitt magisters arbete är, kort sagt, upprepning; hur repetitiva bilder och ett repetitivt användande av bilder kan resultera i ett slutet system. Att avbilda är i grund och botten att upprepa, och det är ju precis vad fotografi gör. Under de dryga 150 åren som fotografi varit med oss har dock bilden samhälleligt blivit så viktig att vi lätt tar bilden som modell, och bildar oss enligt den. Denna motsägelse är kärnan till alla mina konstnärliga projekt. På ett lekfullt sätt, med en rejäl dos av ironi, försöker jag både understryka och ifrågasätta när och hur motiv och representation byter plats.

I den skrivna delen framför jag tre korta exempel på hur den fotografiska bilden kan bli opak. Med ordet opak syftar jag till ett förvirrande av litterära, visuella och empiriska referenter. När dessa blandas ihop blir fotografiet lätt ogenomträngligt, oläsbart. Jag tror inte att det finns lätta svar till denna fråga och därför avstår jag också ifrån att dra raka slutsatser. I stället avrundar jag uppsatsen med några försök att öppna denna ”knut”. Något paradoxalt tror jag att det är den fotografiska bilden i sig själv, dess repetitiva karaktär, som kan användas som verktyg. Denna idé vidare utvecklar jag i den andra och tredje delen av detta magisters arbete.