Att lära sig lära sig - Ted-talks som handledare?

Abstract

Avhandlingen undersöker frågan om hur man lär sig att lära sig enligt den konstruktivistiska modellen för inlärning och kunskapsuppbyggnad. Den teoretiska ramen utgörs av bland annat John Deweys, Jacques Rancières och Paulo Freires teorier om lärande utanför och innanför skolan. Materialet utgörs av 16 s.k. TED- föredrag om olika aspekter på hur man lär sig att lära, indelade i fyra grupper enligt talarnas bakgrund och ideologi. Grupperna är: Inlärning i allmänhet, informella studievägar, skolans möjligheter och motivation och beteendemönster som påverkar lärandet. TED- institutionen diskuteras kritiskt och jämförs med principerna för en funktionell nätpedagogik.

Föredragen analyseras och jämförs med Päivi Tynjäläs och Lauri Rauhalas modeller för lärande, samt med författarens egna erfarenheter av formell utbildning i skolan, vid universitetet och som medlem i en utövande fri orkester. Sista kapitlet utgörs av en fritt hållen autoetnografisk reflektion över författarens åtta år vid universitet, de sista åren som en “dropout inom systemet”. Det sista kapitlet innehåller en sammanfattning av vad man kan få ut av TED- föredragen, trots dess svagheter. Den genomgående frågan är hur vi kan lära oss att lära oss, för att hålla jämna steg med en värld i kontinuerlig förändring.

This Master ́s thesis studies the question how we learn to learn, based on the constructivist model for learning. The theoretical framework is built on the theories of John Dewey, Jacques Rancière and Paulo Freire, of how we learn, in school and outside of it. The material consists of 16 TED-talks on different aspects of how we learn to learn. The talks are divided in four groups according to the speakers background and perceived ideology. The groups are: Learning as such, informal study paths, the school ́s possibilities to develop and behaviours that affect learning. The TED institution is viewed critically and compared with the principles for functioning net-based learning materials.

The TED-talks are analysed and compared to the learning models of two Finnish authorities: Päivi Tynjälä and Lauri Rauhala, and with the author ́s own experience of formal education in school and at University, and also as a member of a free performing orchestra. The first part of the last chapter consists of an autoethnographic reflection on the author ́s eight years at the University, the last years as a “dropout within the system”. The second part of the last chapter is a summary of the possible uses of TED-talks, despite their weakness as a learning material. All through the thesis the author attempts to answer the question of how we can learn to learn, to keep pace with a world in continuous change.